Jag bloggar för att jag vill!

Ända sedan jag först började blogga har jag då och då fastnat i ett funderande kring varför jag bloggar och nu hände det igen. Det finns ju så oändligt många bloggar. Bloggar med inriktningar på allt mellan himmel och jord. Bloggar som handlar om mer eller mindre kända personers liv, deras vardag, mående och framgångar, eller för den delen om mer eller mindre kända personer och sådant som kanske är mindre lyckat. Jag är inte känd. Jag bloggar inte om något särskilt ämne. Jag bloggar inte för att uttrycka mina åsikter eller för att ta ställning för eller emot saker. Jag bloggar inte heller med målet att min blogg ska växa och ha massor med läsare. Så varför bloggar jag då?

Ja varför bloggar jag? Tro mig, sedan jag startade min första blogg har jag ställt mig den frågan hur många gånger som helst! Ibland känner jag mig säker på mitt varför men så händer det att jag blir osäker och börjar tvivla på mitt svar på frågan varför. För ända sedan jag började blogga har jag då och då liksom tappat orden, tappat lusten för att skriva och publicera, för att jag blivit påmind om att jag har läsare. Läsare som tänker och ibland också tycker saker om det jag skrivit eller om de bilder jag publicerat. Ja jag vet att det ju någonstans är hela poängen med en blogg, att den ska kunna delas med världen och nej, det är inte något elakt tyckande och tänkande. Det har åtminstone hittills inte varit något elakt tyckande och tänkande som nått mig, men ändå så har blotta tanken på det där tyckandet och tänkandet från andra ibland fått mig att gå i baklås när det gäller just bloggandet. Lite oförklarligt kan det tyckas men likväl, så kan det bli för mig.

Så varför bloggar jag då? Ja även om jag till och från verkligen själv undrar över det finns det egentligen ett enkelt svar. Svaret är, för att jag vill. Jag tycker om foto och jag tycker om text och en blogg rymmer både och i ett format som tilltalar mig. 

Jag tycker om att fotografera och jag tycker om att publicera bilder som på något sätt är vackra och inspirerande i mina ögon. Jag tänker mycket och jag tycker om att få ner tankar i skrivna ord. Ofta leder tankarna till listor som ett sätt att skapa struktur på mina funderingar, andra gånger blir tankarna till meningar och små textstycken samlade i en anteckningsbok eller i datorn. Och då och då tycker jag att det är roligt att skriva ner mina tankar och funderingar i bloggen, i ett forum som tillåter, för mig, både kända och okända personer att läsa mina ord. Ibland får jag känslan av att jag pratar rakt ut i luften när jag bloggar men så vadå? Jag pratar rakt ut i luften jämt och ständigt (fråga min kollega som jag delar rum med på jobb eller fråga Hanna som suttit bredvid mig på keramikkursen, de kan båda intyga att det är sant och att det händer hela tiden, sån är jag) så varför skulle jag då inte kunna prata rakt ut i luften här i bloggen? Och varför ska jag bry mig om att andra eventuellt tycker och tänker något om det jag väljer att publicera?

Nej det får vara slut med sådana tankar nu för jag vet varför jag bloggar. Jag bloggar för att jag gillar kombinationen av text och bild. Jag bloggar för att jag tycker om att skapa inlägg som är så fina som min bloggmall tillåter. Jag bloggar helt enkelt för att jag vill, för att det är kul och för min egen skull. Det behöver inte vara svårare än så.

Jag bloggar om sådant som jag tycker om eller funderar på, jag delar med mig men bara så mycket som jag själv vill, och du, vem du än är, är självklart välkommen hit till min blogg! Vill du berätta för mig vad du själv tänker på? Gör gärna det! Jag lyssnar både med respekt och ödmjukhet. Vill du berätta för mig vad du tycker eller tänker om det jag bloggar om? Det får du gärna göra! Men berätta då för mig på samma sätt som jag lyssnar på dig, med ödmjukhet och respekt. För även om jag just nu är tuff och skriver att det får vara slut med att bry mig om vad andra tycker så är det inte helt sant. Jag kommer att fortsätta att bry mig och det tror jag egentligen är en bra sak att göra, men jag kommer att göra mitt bästa för att inte låta mig begränsas av andras tyckande och det är en annan sak.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.