Om kusiner, lövkrig och att göra något av sina bilder …

646A3525-kusiner646A3373-kusiner646A3388-kusiner646A3512-kusiner646A3721-kusiner646A3536-kusiner646A3676-kusiner646A3634-kusiner

 

Storkusiner och småkusiner. Mina barn har lyxen att både ha kusiner som är jämngamla med dem själv och att ha kusiner som är flera år yngre än de själv. Jag tänkte länge att jag och min syster skulle få barn ungefär samtidigt och att våra barn skulle växa upp tillsammans, inte bara som kusiner utan också som nära vänner. Min syster betyder väldigt mycket för mig och jag ville helt enkelt att hennes och mina barn skulle få ett speciellt band till varandra. Vi fick inte barn samtidigt. Istället blev det så att det skiljer 12 år mellan min äldsta och hennes yngsta men det där speciella bandet som jag hoppades på det finns där ändå och de har verkligen en alldeles speciell relation de här fyra kusinerna. De stora leker och busar gärna med de små och de små tycker att de två stora är så spännande och ser upp till dem. När lillkusinen nyligen fyllde år och en fest krockade med kalaset så att inte hela familjen kunde åka och fira 6-åringen åkte storkusinerna själv för de tyckte att det var självklart att gå på sin lilla kusins kalas och det värmde mitt hjärta.

Genom åren har kusinerna delat allt ifrån kalas till flera semestrar tillsammans och de har så klart också fastnat på bild tillsammans vid massor av tillfällen. Min syster och jag har därför gjort det till en tradition att strax före jul samla ihop bilder på barnen från året som har gått och skapa en almanacka av dessa som sedan har blivit en älskad julklapp till mormor och morfar. Inför denna julen gjorde vi dock upptäckten att de fyra faktiskt inte hade fastnat på bild alla tillsammans en enda gång vilket genast fick rättas till med en liten fotosession en grå eftermiddag i Pildammsparken i Malmö. Storkusinerna tyckte kanske inte att det var den bästa idén som deras mamma och moster kokat ihop men följde ändå med och de fick trots allt en rolig stund med både skratt och lövkrig med sina små kusiner.

 

almanacka

 

Så blev det en almanacka med några uppslag med fyra älskade kusiner tillsammans i år också och det blev en lika älskad julklapp även denna gång. Och jag vill verkligen passa på att slå ett slag för att göra något med alla de bilder du tar. Du som prenumererar på mitt nyhetsbrev har redan hört mig säga det och nu säger jag det här också. Skapa fotoböcker, gör en almanacka eller gör förstoringar av dina favoritbilder. Förstoringar behöver inte ens sättas upp på väggen alla gånger. De är fina att ha i en liten hög på soffbordet eller bredvid dig på skrivbordet också. Digitala bilder har många fördelar men det är ändå något speciellt att kunna ta i sina bilder, hålla i dem, bläddra ibland dem och känna dem. Kanske kan det bli ett av dina mål för 2016? Att göra något mer av dina bilder än att spara dem i datorn? Ett av mina mål är att skapa fler fotoböcker och jag delar gärna mitt mål med dig.

 

 

 

3 svar till “Om kusiner, lövkrig och att göra något av sina bilder …“

  1. Så härliga bilder. Visst är det något visst med kusiner. Härligt att de är så glada för varandra. Så fina bilderna blev. Jag ska också bli bättre på att skapa något verkligt av mina bilder. Ha en fin kväll Kram Pernilla

  2. Helena Snurer skriver:

    Jag brukar göra fotoböcker från våra resor och på barnen. När det gäller barnen gör jag ett för var år. Brukar även ge till barnens mormor/morfar o farmor/farfar- mycket uppskattat. Älskar att bläddra i fotoböckerna och gör det lite titt som tätt. Bilderna som du tog på oss i somras är favoritboken 🙂 – så fina!!!!

  3. Maria.O skriver:

    Så roligt att höra Helena! Både att du skapar fotoböckerna och att boken med bilderna som vi tog i somras har blivit en favoritbok. Jag tänkte faktiskt på er så sent som igår. Er familjefotografering var en av sommarens roligaste 🙂 Kram till er alla!

Kommentera