Specialpedagogmamma, fotografmamma eller bara mamma …

 

Har du precis som jag märkt hur svårt det kan vara att dra nytta av sin yrkesmässiga kunskap och professionalitet i rollen som mamma? Har du också märkt att känslorna och relationen som finns mellan förälder och barn kan göra det svårt att t.ex. gå in i pedagogrollen eller fotografrollen hemma? Det har i alla fall jag. Jag har en god relation till båda mina barn men visst händer det ändå att vi ryker ihop och blir osams om något, att något känns svårt och lite bökigt, att tonen blir skarp och rösten blir tillrättavisande på ett sätt som den aldrig skulle bli mellan mig och en elev när jag är på jobbet som specialpedagog. I sådana lägen har jag flera gånger försökt att vara den kloka specialpedagogmamman, eller rättare sagt vara mamman som använder sina specialpedagogiska kunskaper och erfarenheter av att ha svåra samtal med barn och unga med sina egna barn, men då fräser och morrar de oftast och säger åt mig att det snacket kan jag ha med mina elever ute på skolorna. De vill inte ha en specialpedagogmamma då, de vill bara ha sin mamma.

På samma sätt kan mina egna barn morra och fräsa åt  mig när jag som fotografmamman glad i hågen lockar med lek och bus framför kameran. Med irriterande blickar och sura miner suckar de och undrar om jag inte bara kan ta en bild och bli färdig. Visst skulle jag kunna det men jag vill ju inte bara att de ska stå där rakt upp och ner framför kameran och inte vill jag att de ska göra några tillgjorda poser heller. Jag vill ju leka fram de där fina, naturliga och känslofyllda bilderna med dem precis som jag gör med de familjer och par som bokar fotograferingar med mig. Och det är lite fascinerande det där. I mötet med en familj för en familjefotografering kan jag på en väldigt kort stund skapa en härlig och lekfull stämning som gör att familjen helt fokuserar på varandra och glömmer bort att de fotograferas. Samma sak gäller för par som ska fotograferas. Men mina egna finingar, nej de är allt lite svårflirtade när det är jag som ska fota och jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det är just för att jag är deras mamma. Svårflörtade ja, men omöjliga? Nej inte alls. För när de har gruffat och muttrat lite så glömmer även de bort kameran och vi får en rolig stund tillsammans. Just den här bilden är tagen mitt emellan bus och lek och de båda är fångade under ett ögonblick då de lyssnar på mig och får veta att de snart ska förvandlas till en tårta. Ja du läste rätt, en tårta. Med hjälp av två små lekte vi fram en tårta men hur den tårtan blev kan jag inte visa förrän efter jul för den är ännu så länge hemlig.

Så om du precis som jag vill kombinera rollerna som fotograf och tonårsmamma vill jag dela med mig av några tips:

  • Bestäm tid och plats för fotograferingen tillsammans med dina barn. Du har förmodligen en bildidé i huvudet men det är kanske inte en idé som dina barn gillar.
  • Ha gott om tid och bli inte irriterad eller stressad om de har svårt att bli färdiga och komma iväg trots att du känner att det bästa ljuset håller på att försvinna.
  • Om ni har kört till platsen ni valt för fotograferingen, gå gärna en liten omväg när ni lämnar bilen. Att gå får ofta spänningar och eventuell irritation att släppa.
  • Busa och skoja gärna för att få de där naturliga och äkta bilderna men busa och skoja lagom. Tonåringar leker och skojar gärna men ogillar ofta att hamna i situationer som kan kännas pinsamma (gäller förresten inte bara tonåringar utan de flesta vuxna också).
  • Ha koll på din kamera och dina inställningar innan du börjar fota och jobba sedan snabbt. Avsluta fotograferingen medan barnens humör är på topp. Då ökar chanserna för att du får med dem ut på fler fotograferingar.

Lycka till!

4 svar till “Specialpedagogmamma, fotografmamma eller bara mamma …“

  1. Du är så klok min vän.
    Ha en fin dag

    Kramar
    Lene

  2. Tack för tipsen, inser att det var länge sedan jag försökte fotografera barnbarnen!
    Kanske dags att ta med dem och kameran ut i naturen!
    Själv är jag mamma till en specialpedagog och vi har
    riktigt intressanta samtal om pedagogik och barn!
    Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
    Kram M.E

  3. Många fina tips du ger. Ja inte är det lätt med sina egna barn. Härligt foto. Ha en fin dag Kram Pernilla

  4. Ja det är inte alltid helt enkelt att fota barnen. Inez är ju fyra år och där är det oftast ett nej innan jag hunnit ställa klart frågan. Så nu gör jag som du skriver, har inställningarna redo o knäpper mitt i vårt prat eller när hon är mitt uppe i något annat. Ibland lyckas jag, ibland inte 🙂

    Ha en fin dag!
    KRam

Kommentera